Arkitekturen smyger sig på oss obemärkt och formar våra känslor och föreställningar.

Iden att använda ett annat material för modellbyggandet är ett resultat av mina tankar och upplevelser kring platsen. Metall, hårdpressad frigolit, snöre och trä visade sig som både bra material och metaforer. Vad är det som finns så betydelsefull i dessa material? Kan urvalet av vissa material bidra till en klarsyn när det gäller gestaltning?
Min tanke var att skapa en ömsesidig situation och en dialog dem emellan. Jag fastnade helt enkelt för detta. De olika materialen disponerar olika karaktär och känslor och samtidigt säger mycket mer om sig själv än tusentals beskrivningar. Modellen är uppdelad i fyra olika sektioner, behandlad med olika material med syfte att betona skillnader de emellan. Den fungerar som en installation, en trasig apparat i ett sönderfall läge. Det är något som avspeglar en realistisk uppfattning av ett område som länge var utsatt för en ständig exploatering.
Om man analytisk delar detta område i fyra delar så kommer man till en klarsyn om deras relation och karaktär. En ömsesidig relation väcker olika associationer. Jag funderar på någon sort av förbindelse som skulle verka elastisk och samtidigt hålla ihop enheter.
Kedjan?
Nej, det skulle väcka associationer om ofrihet och fångenskap kanske. Kedja som föremål, vad är det? Den ger inte så mycket utrymme för tolkning, inte för befrielse heller. Saker som är förbindande med kedjor är på något sätt fördömda till lydnad.
Jag måste hitta en annan metafor som skulle bli lite mer flexibel. Det måste bli ett annat material med mjukare struktur. Jag funderar på snöre. Det är ett material med ett organiskt ursprung.
En bra kombination som kommer att hitta sin plats och mening bland andra materialet.